| Språket är i sig sielf initet hårt som Tyskan, intet hoplåckat som Engelskan, intet upblåst som Spanskan, intet wekligt som Italienskan, intet obändigt som Pålskan, intet wildt som Ryskan, intet bräkande som Danskan etc. Det är Lent och likwäl Starkt, Rent ocg likwäl Rikt, Enfaldigt och likwäl Högt, Tappert och likwäl Läckert. Det är beqwämt och liufligt til skaldekonst och obunden Skrifart, till Sång och Tahl, til Historier och Romaner, til alwarsamt och Lustigt, til Kyrkor och Skåde-Spel, till predikningar och Argus. Intet mer fattas, än at wi det aga och upodla. |
The language is in itself not as hard as German, nor as patched together as English, nor as pompous as Spanish, nor as effeminate as Italian, nor as unruly as Polish, nor as wild as Russian, nor as bleating as Danish. It is smooth yet strong, pure yet rich, simple yet elevated, forthright yet delicate. It is handy and sweet for poetry and prose, for song and speech, for histories and novels, for gravity and humor, for church and theater, for sermons and arguments (?). It lacks nothing but for us to prune and cultivate it. |
